Johanna & Mia

Igår så ringde dom och ändrade lite, på fredag får vi flytta hem. Dom sa att dom skulle lägga mattorna på torsdag så jag hoppas våra möbler dyker upp på fredag dag eller något. Ska bli skönt att komma hem igen och badrummet är väll också klart antar jag. Ush för att äta ute, det ska vara billigt och gott , så alternativen är inte många. Den där j..... konsumsalladen kan brinna någonstans, Oxgrillen var äcklig och koo thai är inte heller någon höjdare. Tror jag ska föreslå Mc Donald imorgon, det går alltid hem för min del:)
I dessa fattiga månader vi lever i så har man inte direkt kunnat unna sig så mkt (jag har ju ingen inkomst) , nu däremot har iallfall jag fått i mig mat ute så det räcker och blir över ett halvår frammåt.
Imorgon ska jag och johanna på yomato, trummvirvlet, poka poka ja vad det nu hette. Det ska bli kul, dom måste typ styrketräna och konditionsträna för att orka med att trumma:) Vi lär väll sitta och hoppa med i stolarna, kanske behöver vi ta ett träningspass innan ;)
/Mia

Ja då var det måndag idag och vi var uppe väldigt tidigt och åt frukost på hotellet, sen checkade vi ut. Detta för att vi ville bege oss så tidigt som möjligt till vårat hem för att se vad som skulle hända här näst. Det blev en lång väntan på att arbetsgubbarna skulle dyka upp. Vi passade på att besöka växjöhem för att välja nytt golv till rummen. Det kom folk och hämtade mestadels av våra möbler då de ska magasineras. Vi fick veta att vi måste bo på hotell tills på torsdag, sambon såg lagom lycklig ut. Så det var bara att ´bege sig tillbaka dit med all packning och checka in igen. Vi har precis slukat två stora last koo thai mat. Blir mat ute hela veckan, det hoppas jag att dom betalar för sen.

Annars är vi mest trötta hela tiden, går åt mkt energi för att tänka på vad som kommer att ske och vad vi måste göra.

Frukosten på hotellet är väldigt god, allt jag kan önska mig iallafall. Ja kakorna kanske är lite för mkt men allt annat som prinskorv, äggröra, köttbullar, bacon, sill, ostar, kex, frallor, ägg, juicer, bär, kaffe, te,frukter, massa flingsorter med tillbehör, massa pålägg mm. favvogrejen är valnötterna som jag smugglar i mina flingor. Dom är jättegoda så jag smugglar ner så många jag kan där i:)
Har stulit en laptop från pappa så vi har tillgång till internet på hotellrummet, det är ett plus. Det finns ju annat här oxå som pool, bastu, jaquzzi, kaffebar och sånt man kan utnyttja alldeles gratis:) Fast det blir aldrig detsamma som att vara hemma, sen är det betydligt skönare att bo på hotell om man själv har valt det.
Få se om man ska ta en tur till broadway och kolla in godissortimentet;)
/Mia

Ja precis som jag skrev innan så är det ombyggnad av vårt badrum, å ja jag klagade lite över att man får gå ut för att duscha och gå på toa. Jag kan säga såhär, jag önskar att det fortfarande vore så, jag hade kunnat ha det så i två månader till... Det hände en olycka hemma. Jag ska försöka göra historien kort:

I fredags när det gått en vecka på ombyggnationen så steg jag i vanlig ordning upp klockan halv sju för att lägga mig i soffan eftersom dom brukar vilja vara i sovrummet också. Jag somnade nog inte förräns sambon gick till jobbet och då var klockan strax innan sju, gubbarna började jobba hos oss strax efter sju. Jag vet att jag hör något dammsugande när jag ligger där och sover men man vet ju aldrig vad dom pysslar med så vid åttatiden så öppnar jag ögonen, pisstrött är jag oxå. Det jag ser är en hel del gubbar framför mig i vardagsrummet. Men jag tänker bara "åååå ska dom vara i vardagsrummet å jobba också, man får ju inte vara ifred någonstans" sen vänder jag mig om och sover vidare, fast bara några minuter innan hjärnan vaknar till liv. Jag sätter mig upp i soffan och ser hela lägenheten i en bassäng, det är fullt med vatten och gubbarna panikdammsuger och andra springer fram och tillbaka en gubbe ger mig ett par tofflor inte för att det hjälpte för dom skönk fint ner i vattnet.
Då har det alltså vid sjutiden efter att sambon gått hemifrån och till att gubbarna kommit hem till oss hänt en olycka, jag tänker inte säga mer än att ett rör gått sönder, det är diskutabelt om det verkligen var så.  Det enda jag vet är att det är deras fel då vi inte hade tillgång till vatten.
Det första jag sa till dom när jag plaskade iväg i vattnet var "rädda soffan " jag själv sprang å räddade gitarrerna. Å sen datorerna, sen resterande lägenhet. alla rummen utan sovrummet var det översvämmning i. När jag gjort det kunde jag pusta ut, alla möblerna hissades upp på klossar av gubbarna. Men mkt blev nog skadat :( mkt som inte kostar pengar men som är värdefullt och inte går att ersätta. 
En liten stund senare så sa gubbarna att vi måste tömma alla rummen för mattorna måste ut då det var fullt med vatten på mattan under oxå. Jag kallade in Johanna som var snäll och hjälpte mig att packa ner allt. tackar vi mkt för:).
Vi kan ju givetvis inte bo i lägenheten så vi fick hotell av dom, så royal corner valde jag av hotellen som finns i växjö.... dom har god frukost. Där ska vi bo tills på måndag. Vi är just nu hemma hos mina föräldrar och snokar runt hur det ser ut med försäkringar och sån skit, på måndag ska våra möbler magasineras, å jag undrar vart vi ska bo då. Det vi vet redan nu är att hemförsäkringen gäller inte när någon annan orsakar skadan så det blir gubbarna som får punga ut från sitt försäkringsbolat så att säga.
Av alla dessa lägenheter dom har gjort om så händer detta just oss. sambon håller på att gå under och jag tar det ganska lugnt. Det går ju inte göra så mkt åt saken.
Får se sen hur mkt som fungerar i lägenheten efter att johanna såg att dom inte stängt av strömbrytare å sånt då alla sladdar badade i vatten.
nähe nu måste jag göra klart lite skolgrejer eftersom man har tillgång till dator och internet här.
/Mia

Ja eftersom jag är lite ormskraj själv så får jag väll varna alla andra ormrädda människor för att dom krypit fram ur sina bon eftersom solen tittat fram idag, dom gillar att sola.. Jag har inte själv träffat på någon snakis själv men jag vet att någon annan träffat på två stycken huggormar i skogen idag.

Annars så är det stor ombyggnation av vårt badrum så under två veckors tid har vi ingen dusch eller toa, men som tur är har vi våra nära och kära inom rimligt avstånd. Vi har ju alltså dusch och toa ute på parkeringen oxå, men jag är inte så sugen på att duscha där. Toa och dusch är inte det största problemet utan det är nog allt oväsen dom för här på dagarna, jag blir tvungen att stiga upp klockan sju när dom kommer eftersom dom vill vara i sovrummet också och jag vill inte ge dom något gratis att titta på, inte under arbetstid :P
Dom har använt sig av den där söta "diamantborren" för att borra hål i vårt badrumsgolv men jag hoppas dom är klara med det nu för jag känner att hela hela kroppen skakar med när dom använder den. Men tja det är bara två veckor så det klarar vi av, kan vara bra att få känna på hur dom hade det förr i tiden, som johanna sa :)
Brukar för den delen springa hem till johanna på dagarna så jag är inte här hela tiden.

Idag tog Johanna och jag en prommenad in till stan, i det fina vädret. Vi åt lite lunch mötte upp min sambo och kollade på lite mobiltelefoner. Man behöver ju faktiskt inte köra bil hela tiden, lika bra att göra som dom gjorde förr i tiden.

/Mia 

Mia du verkar alltid ha så lätt för det här, att blogga...berätta vad som har hänt under en dag eller vad du tänker. Det är jag nog lite avundsjuk på ibland.

Idag tänker jag klaga... jo jag är väl medveten om att jag inte är i en position att klaga eftersom mitt liv är väldigt bra, jag är nöjd med det mesta och generellt sett en lycklig människa....jag tänker inte ens klaga på något vettigt. Men jag har ont och det börjar bli irriterande. Inte det där varjedagont det räknar jag nog inte som ont längre, utan nyttont. Foten och sen dumma dumma axeln som jag skadade på träningen. Fast vettigare klag än så blir det nog inte.

Jag har sett två nya filmer som var väldigt olika men som jag gillade väldigt mycket. Den ena innehåll vampyrer så den kan inte vara fel, särskilt inte när skådespelarna är födda till den rollen, ps! brukar föredra animevampyrer men dom här var nära nog. Den andra har jag läst boken/böckerna och dom var bra så filmen var bra.. Annars tillbringar jag mest nätterna med anime, känner du mig väl vet du redan att jag generellt inte sover på nätterna och visste du inte det, vet du nu.

Vi har ju börjat träna, tror det blir fyra dagar/vecka för oss båda va? Det är skönt att äntligen har börjat röra på sig igen men på ...eee ik?....finns det lite väl mycket folk vi känner, det är nog bara att tåla. Jag är lite löjlig med att inte vilja träffa på folk jag känner på träningar. Sedan simmar jag med sambon, jag är inte särskilt bra på det men jag flyter iallafall och det är huvudsaken om jag uppfattat simning rätt.

Jag klarade första bossen, Haku, i narutospelet och sedan dess har jag varit lite mallig. Fast det har jag rätt att vara, nästan, jag stod upp båda fighterna och Mia fick använda all sin kraft för att hålla mig fokuserad på det jag gjorde istället för hoppandet så all cred till henne :). Nu borde jag nog göra någonting vettigt...

/Johanna

Idag var jag hos tandläkaren och dom gjorde en enkel vanlig undersökning. Jag är nog mästare på att gå till tandläkaren så tro mig jag vet. Ja undersökningen gick ju sådär, hade visst något hål eller två... Å så röntgade hon lite som vanligt... sen när jag skulle betala så sa kassatanten 850 kr tack.. Jag tänkte det nämen fy vad dyrt att undersöka.. När jag betalat så kunde jag inte låta bli att påpeka "jaha har ni höjt priserna eller??" Då sa hon nåt om nåt tandläkarskydd som jag inte riktigt var med på. 
Precis när jag skulle gå så kommer tandläkaren springande å skriker nåt om att "jag har gjort fel", hon sa att hon slagit in undersökningen två gånger på sin dator. Kassatanten tittade lite, jaha jag trodde ni gjorde mer än undersökning.. dom fick dra bort mina pengar från kortet dom tagit å göra om det, ja jag fick betala 550 istället. Inte för att det är hälften av 850 men dom har konstiga uträkningar där. Man får väll vara glad över att man fick tillbaka lite iaf. Det känns ju lite i plånboken nu för tiden att lägga pengar på sån skit.
Men det som är bra är att när jag kommer upp över 3000kr i år så får jag 50% rabatt :)
Jaha nähe då får man väll ge sig iväg på lite fotbollsträning, fast det hade varit skönare att krypa ner i soffan.
/Mia

Ja så blev jag sådär sugen på något, efter maten å allt och åka till affären orkar jag inte. Så jag bestämde mig för att baka en kaka.. Men precis när jag skulle börja så kom jag på att jag inte orkar. Istället så hittar jag mina smaklösa muffins i frysen (fattas ett par matskedar kakao).

Men eftersom jag för en gångs skull har blockchoklad hemma så tänkte jag smälta den och hälla över muffinsarna så det blir lite mer smak och godare:) Så då bestämde jag mig för att smälta(vattenbad) men precis när jag skulle göra det så kom jag på att jag inte orkar det heller.

Jag kom på att någon sagt att man kan smälta det i micron. Så jag satte in chokladen där och micron rullade på, efter någon minut så skulle jag bara kolla lite hur det gick för den, så jag öppnade och lyfte den lilla skålen med choklad. Å fy helvete vad varm skålen var, men chokladen var inte smält. Så jag stängde på micron igen och gick för att skölja det drabbade fingret.
En halvminut senare exploderar det i hela köket med en jättesmäll och när jag vänder mig om så är det skålsmulor blandat med choklad i hela köket, även taket.
Mitt j.... nöthuvud. Jag skulle åkt till affären.. näääää för nu blir det storstädning :( å ingen kaka

/Mia

Idag var en sådan dag då allt som kunde gått så fel gick så rätt. Men vi borde börja berättelsen från början.... efter det obligatoriska dagsfikat vi har infört, vi tränar faktiskt varje vecka med, stod vi på mias balkong och rökte...med andra ord jag rökte och mia fick äran att frysa ikapp... då såg jag en katt i ett träd,  trodde först att det var en ekorre men dom brukar inte jama så katt fick det vara.
Katten kunde inte komma ner och den var liiiiiten och rädd. Så vi gick resolut in och tog på jackor, mia bytte kläder några gånger och begav oss ner för att rädda katten.

Som tur var finns det en massa arbetare här så det stod en stege utanför dörren som vi lånade ett litet tag, dock utan att som d påpekade kolla om någon faktiskt stod där uppe och därmed behövde stegen ner, menmen, vi kom fram och satte stegen mot trädet och jag klättrade upp.....

En liten bit iallafall, jag är höjdrädd för särskilt träd och litade kanske inte helt hundra på mias förmåga att hålla stegen, så mia fick klättra upp istället. Hon kom faktiskt hela vägen upp, jag är väldigt imponerad av hennes grace men hon var alldeles för kort.

D, mias sambo, blev utkallad och så var det hans tur....vi var bara inte helt säkra på hur vi skulle reagera om han föll, troligtvis hade vi flyttat på oss och då hade han inte blivit så glad. Men D var för kort med så vi kläckte den ursmarta idén att ställa stegen på stenmuren.

Då fick mia klättra upp igen för hon var nog mest lämpad för uppdraget, hon blir som en ninja medan vi är "tanks" så hon klättrade, stegen började kasa, men det fick vi stora starka bukt på och så var hon uppe i trädet....faaaan att vi inte tog bilder......efter många om och men och en massa lockande för att katten skulle släppa trädet började den se mia som sin räddning och klättrade ner i hennes famn.

Därefter skulle mia försöka vingla ner på stegen igen, med en skadad arm och en katt i den andra...adrenalin gör mycket...efter lite letande hittade hon stegen och när hon var lite mer än halvvägs tog jag katten...den var liten, söt , helt genomblöt av regnet och darrade som ett asplöv.

Sen sprang den iväg lekande lätt och lämnade oss tre adrenalinpumpade, behöver kanske inte sägas att jag och d knappt andades under mias nerfärd eftersom vi inte gärna ville se henne falla....

så vi tre, mest mia, får bli dagens räddare i nöden! och till gubben som filmade, vad f__ kunde du inte hjälpa till för!!!!!!

Johanna & Mia

ooo nooo räknade ut när jag ska dö , Wednesday, July 17, 2052
http://www.deathclock.com/
Sambosen verkar försöka få sig själv att dö imorgon med alla värden han skriver i , jag vet inte riktigt om han trivs med mig ;P
/Mia

Det var ingen lycka alls på alla hjärtans dag, ush vilken mardröms-allahjärtansdag firande och tre års firande. Under fredags natten råkade jag kolla min logistikkurs å insåg att dom flyttat fram datumet för inlämningen, shit vad var jag tänkte och tillbringade resten av natten framför datorn i hopp om att bli klar tills lördag kväll. Lördagskvällen kom och jag jobbade som en lite gris, när klockan började närma sig sex så såg jag mina planer flyga bort å jag blev lessen. Stackars sambon stack iväg och handlade och lagade jättegod mat och efterrätt för att muntra upp mig men det var inte lätt. Slutkörd var jag också.

Vid halv tio hade jag lyckas skicka skiten efter många svordommar åt first class. Det blev middag och vin å så iallfall dom få timmarna som var kvar av dagen. Idag var jag lite gladare för idag behövde jag inte plugga något alls + att jag tydligen klarade uppgiften.

Idag har vi städat och haft besök av j och j som hade med sig massa semlisar,, mm gott... ska ta och gå en prommenad nu med johanna.

Imorgon får vi se om det blir lite vindrickarkväll med T som kommer till växjö... annars så ska jag minsann göra min logistik uppgift tills nästa inlämningsdatum för en sån här helg vill jag inte ha flera gånger.

/Mia

Idag har johanna och jag varit mkt effektiva och duktiga :) Först besiktade jag min bil och den klarade sig galant, skönt, jag hade nog ändå inte kunnat laga den.
Sen var vi och shoppade en liten sak
sen var vi inne på arken för jag ville kolla på krypen. Johanna tänkte följa med men efter att hon frågat om det fanns spindlar och jag sa ja, så ville hon inte följa med in, jag fick även tillägga att buren var öppen, då gick hon, men helt förståeligt.
    För att trösta johanna så gick vi in på skoaffären jämte, hon såg lite gladare ut:) men hon var inte manisk.
Sen åkte vi till vägverket och förnyade mitt körkort. Eftersom jag trodde att man fick ta fyra kort så ville johanna vara med på det fjärde och det lät ju rätt kul men det var tur att det bara var tre kort och eftersom tanten i kassan kollade på dom och valde bara ut ett som fick bli till körkortet. Hade kanske varit lite komiskt om två huvuden hoppat upp på ett av korten när hon skulle kolla på dom.
    Sen hade vi bestämt att vi skulle träna en gång på IK för att se om det är kul och om vi skulle vilja göra det igen. När vi kom in i huset lekte vi dektetiver en kort stund, sen satte vi igång att träna. Vi var jätteduktiga, vi cyklade, trampade, gick och lite styrka  oxå... det var faktiskt rätt kul å detta säger jag idag för imorgon och på söndag så kommer jag inte säga samma sak för då har jag nog träningsverk.
   När man har varit så duktig och tränat så kan man ju faktiskt unna sig en bakelse så vi köpte varsin alla hjärtans dag bakelse och åkte hem till johanna, det var så romantiskt så, svettiga och äckliga som vi var (vi brukade faktiskt fira alla hjärtans dag ihop, med filmer som alla hjärtans blodiga natt osv)
Sen kollade vi på dr phil på min begäran, där gick det väll lite för långt kanske.
När jag sedan kommit hem ställde jag av min bil, *snyft* men jag har ställt den så jag ser den genom fönstret iallfall.
Nä nu ska jag faktiskt snart bege mig av på en kortprommenad med johanna.
/Mia

det vi ska se är Yamato- Drummers of Japan som har vad jag kunde se en föreställning här i mars...det ska bli duktigt kul och jag hoppas mia tycker om det lika mycket som jag :) och jag tycker du är så snäll mia som alltid ställer upp och följer med på "konstiga" saker och testar om du också tycker om det. Än sålänge har det väl gått bra?!

Mitt inne i första veckan av Pim. Det började bra när jag sa hejdå till folket på jobbet, fick lite beröm och ungefär en miljon frågor och det var lite tråkigt att lämna alla, men det är för en god sak. Därefter var det fika med Mia och det var trevligt att inse pim och pedemi på riktigt. Sedan tog allt ett jättekliv rätt åt vänster....

Jag och sambon skulle köpa en klätterställning till våra katter, något som vi verkligen behövde och vi hittade en...katterna älskar den btw. Så långt gick allt bra, den var inte superdyr heller..det var bra...få in den i bilen gick bra och sambon kan ju köra bil så färden hem gick bra med. Joooo jag drar ut på det hela lite, försöker komma på om jag ska skriva den officiella versionen eller skriva det som faktiskt hände.

Okej, vi skulle bära lådorna från bilen hem och jag fick ta den otympliga lådan som mina armar inte räckte runt...
såjaghöllpåatttappalådanocheftersomdetvarblöttuteochjaggenerelltharjobbarskornamed
stålhättapåmigpåfredagarefterjobbetsåsläpptejagdenpåfoten.
vilketbetyderattjagfickca15kgträkantmittpåfotryggenochingastålskor.
...så jag tappade lådan mitt på fotryggen och tja behöver väl inte berätta att det gjorde väldigt ont. Så ont att jag inte kunde gå på den nåt mer och dessutom kunde jag inte röra tårna.

Dagen efter var inget bättre och efter ett samtal till vårdupplysningsmänniskorna fick jag en tid på akuten. Där träffade jag en otrevlig läkare och blev sedemera röntgad. Som tur var var ingenting brutet och hans bedömning var att det är ett blåmärke...även om det känns som en konstig förklaring på att inte kunna sätta i foten i marken. Men i vilket fall som så fick jag kryckor.

Kryckor är inte gjorda för att man ska gå med dom och jag är glad att L påpekade att dom andra kunde hoppa runt hur enkelt som helst eftersom dom inte var skadad :P tack L. Men dag för dag har jag tagit bort kryckdelen och idag är jag kryckfri, har dock fortfarande hysteriskt ont i foten men smärtan är lugn, för nu kan jag röra på mig igen.

På lördagen efter att ha tillbringat hela dagen på sjukhuset skulle vi på middag hos A & S(M) det var jättegott och roliga människor jag inte träffat på länge. Jag var inte helt 100 och lite tyst men det blir så när saker är sönder. Det var iallafall länge sedan vi spelade tp och även om jag och sambon gjorde bort oss i början, tog vi igen det med råge.

Nu ska jag snart träffa mia, ärenden ska utföras, spel ska spelas, jobb ska söka osv osv

Nu har det gått över en vecka sen tjänstledigheten började och johanna är ledig hon också. Igår var jag och drack kaffe hos henne inte för att det är något ovanligt. Vi var även och fixade biljetter till trummgrejen, det ska spännande att se på, fast det är inte förräns i Mars. Johanna får nog tillägga vad det hette, men dom är tydligen ganska kända. Annars har det varit ganska lugnt, i helgen var vi på middag det var himla trevligt, god mat och efterrätt, vi gjorde ett tappert försök att ta oss igenom TP men när klockan började närma sig 01 så gav vi upp.

Imorgon är det vår 3-års dag:) fast jag ska på fotbollsträning har jag bestämt så vi får fira den i helgen istället, sambosen verkar  tycka att det är lika bra att slå ihop den med alla hjärtans dag.

Grattis till johanna förresten "en riktig soldier" ;P 

Nä nu ska jag bege mig till johanna....

/Mia

Så mia lever livets lyxiga dagar som jag har dimmiga minnen av att jag en gång upplevde. Gå upp när man vill, baka bröd mitt i veckan, gå ner till biblioteket, fika, spela och sova när man vill. Jag är helt enkelt avundsjuk, speciellt när jag sätter mig i bilen klockan halv 6 på morgonen och det är sååååååååååååååå kallt ute att hela jag skakar. Tur att det inte är mycket folk ute vid den tidpunkten för det känns rätt farligt att köra i ett tillstånd av oavbrutet skakande.

Dessutom börjar mitt bord se lite klent ut i lunchrummet eftersom mia är borta, j är borta och snart m med. Då blir det till att sitta själv om ingen vänlig själ visar förbarmande...ja jag vet vad du tänker, varför sätter du dig inte vid något annat bord?! för att folk sitter där dom alltid suttit på det stället och där jag kunde suttit med j2 går inte så bra eftersom han ska åka bort. Snart börjar pim, bara tre dagar kvar och det ska bli lite sorgligt att lämna stället, eller inte stället utan folket. Roliga människor allt som oftast, iallafall när jag orkar med sjuk humor och dylikt. Ska bli konstigt att inte gå upp speciella tider också, det sitter ju lite i blodet nu att man kanske borde gå upp och åka till jobb men det gäller att skaffa ny rutin. En möjlighet till rutin torde ju kunna vara att inte ha någon rutin. Mönster som mönster.

Och tillsist denna hissfärd. Mia och hennes d har berättat om fröken hissmarodör vid ett flertal tillfällen och jag har alltid ansett det hela charmigt. Kan inte vara lätt att vara den som har detta behov, jag vet, men från utsidan in låter det lite sött. Det är inte lika sött när man varit uppe sedan klockan 5 på morgonen, jobbat, fikat och pratat ur sig allt och sedan bara vill hem och allt i hissen lyser rött. Vilket lilla jag självklart inte reagerar på förren det är försent. Så jag fick åka upp och stannade på varje stopp på vägen. Men det gjorde inte mig så mycket egentligen, jag har aldrig varit på fler våningar i huset så jag tänkte att det blev en trevlig liten utflykt. Vad denna hissmarodör gör mer...och detta gjorde mig vansinnig, är tydligen att trycka på andra hållet med. Så när jag tröttnat på att åka hiss funderade jag på att hoppa av och faktiskt gå ner istället, men lamporna på knapparna slocknade, utom den som skulle till B. Därför stannade jag kvar i hissen...dumt...för sedan åkte jag hela vägen ner och fick äran att stanna på varje station igen. Så när hissen stannade på mias våning var jag helt beredd på att börja gråta eftersom jag inte var riktigt känslomässigt beredd på att börja om från början. Jag kom ut ur hissen och det kom inga tårar men var duktigt nära mitt i all trötthet.

Nu skriver jag nog inte mer förrens pim träder i kraft. Må arbetsglöden vara med er, johanna

Ja idag har jag varit på biblioteket och i affären, sen har jag även bakat en limpa eller två (fuskbakat), Johanna var här och drack lite kaffe med mig precis. Det är så kul med en av våra grannar i huset. Jag har berättat för Johanna tidigare om hur jobbigt det är att komma hem till hissen precis vid fyra tiden när man är trött och sleten och bara vill hem och sova. Så får man åka hiss upp och ner flera gånger för att det bor en här som har tvångstankar. Den tjejen kommer alltid hem kring fyra och när hon åker upp trycker hon på alla knapparna i obestämd ordning och idag hade Johanna oturen att åka med under denna långa hissfärden när hon skulle hem härifrån. Lite kul ändå:P Ja det var dagens händelse, nu ska jag ta och koka ihop något tills sambon kommer hem. /Mia

Nu har jag gjort något som jag inte vet om jag kommer att ångra, det är det här med trygghet som alla människor skapar sig. För tillfället känner jag på hur det är att förlora tryggheten, visst jag har gjort det förr men då var jag ung, nu är jag gammal. Jag fick ett infall strax innan jul, jag kände att jag bara måste göra något nytt. Vardagen har blivit för enformig, speciellt eftersom jag inte direkt jobbar på mitt dröm jobb (+ att arbetstiderna inte heller är vad jag önskar). Om man jobbar på mitt jobb så lever man bara ett halvt liv, ena halvan hemma i vardagen och andra på jobbet. Alltså varannan vecka träffar man praktiskt taget aldrig någon inom familjen eller vänner, bara kassörskorna på Willys eller Tc, å då är det riktigt illa. Sen har vi ju den konstanta tröttheten i kroppen under kvällsveckorna, det känns som ja jag vet inte vad det är svårt att beskriva tröttheten om man inte jobbat på samma ställe, men tröttheten leder till konstant trötthet dom veckorna. Morgonveckorna är också jäkligt tuffa fast då somnar jag hela tiden, tröttheten sitter i ögonen, spelar ingen roll om jag sitter vid köksbordet eller i soffan jag somnar lika gott överallt. Så dom veckorna blir det inte heller mkt gjort på. Jag bestämde mig för att ta tjänstledigt i 4 månader för att plugga lite, mest för att göra något annat men även för att hinna göra sånt som man inte brukar hinna. Namnet "pedimi" är skapat på jobbet, för att kunna diskutera det med Johanna utan att alla skulle få reda på vad jag tänkt genomföra. Om ni bara visste hur glada gubbar kan vara i att skvallra. Men det handlar mest om att dom har så himla tråkigt liv så allt nytt på jobbet blir fruktansvärt stort för dom(Ni ska se dom dagarna vi får kakor till fikat, det är som en flock med hönor som kastar sig över dom å då är det bara kakor nu, skvaller är tusen gånger värre). Idag är första dagen på ledigheten jag har fått höra att gubbarna på jobbet skvallrar för fullt, nu när jag är borta. Dom har nog sina åsikter om att jag gör fel eller liknande, men jag bryr mig inte för dom vet ju inte hur jag känner om det hela. Det är bra att dom har något att prata om för då går arbetsdagen fortare. Ja om vi återgår till det där med tryggheten igen så känns det lite konstigt att vara hemma, både bra och dåligt. Jag tror jag behöver vänja mig, skaffa nya vanor osv. Det känns mer som jag skolkar från jobbet, inatt drömde jag tom att jag jobbade. Egentligen går det emot mina principer att avstå från att jobba, men hade det varit ett jobb jag vill stanna på så hade det hela varit annorlunda. Finns egentligen mycket mer att skriva kring känslorna kring denna dag men det tar vi senare. Man måste ju se till att spara på det man har att göra. Men nästa vecka blir det roligare, då inväntar jag Johannas ”Pim”:) /Mia

Vilken hemsk dag det har varit, jobbigt!!! lära sig nytt, göra nytt, pratat för mycket, sagt för lite, dumma dumma dag....och det är precis så det är. Allt är annorlunda nu. Inte på något stort sätt, inte för att något massivt enormt livsomvälvande har hänt. Bara småsaker som knappt borde ha en betydelse men ändå måste allt bli annorlunda och jag vågar inte riktigt titta fram under täcket. För tänk om jag gör fel och inte kan eller, Jag förbjude, inte har något att göra på min fritid. Men jag har klippt mig, köpt hårsaker så jag kan bli fin, kramat mina katter och sambon, ätit min fredagspizza som jag längtar så efter i veckorna, läst nya böcker, hittat nya spel och serier...nytt som inte gör mig rädd, bara glad. Inte något massivt enormt livsomvälvande, bara småsaker som knappt borde ha betydelse men som ändå gjort allt annorlunda och jag vågar krypa fram ur täcket. Och imorgon blir allting gladare för vi ska gå på stan..jag och mia...och sen är det fest med folk jag tycker om :) sen börjar mitt pim och mias pedimi och det var soligt idag, hela dagen. johanna

Står på jobbet , 15 minuter innan vi slutar och då är det snart helg alltså. I helgen blir det lite fest för att fira en massa födelsedagsbarn:) Mitt förra inlägg om att vrida om dygnet sodär slutade väll i katastrof, ush för att vända tillbaka det sen, å vad trött jag var på jobbet dagen efter, tur man har ett rörligt jobb iallafall. Just nu känns det lite läskigt för vad jag tänkt göra, alltså "pedimi" som vi kallar det. Men ibland måste man göra vissa saker för att må bra. Tja vi får se vad jag säger i slutändan, hum eller på måndag då. Jag får skriva här sen om planerna. :) Nähe dags att sluta. POFF /Mia

Ja nu var det bra längesedan som jag skrev något här. Jul och nyår har firats, jag har fått vara lite extra ledig nu också, kanske lite för mycket ledig egentligen. Har snurrat om dygnet eftersom det är skönare att vara uppe på natten än på morgonen, har nog gått och lagt mig 3-4 varje kväll.
Men jag hade noga räknat ut att jag var tvungen att vända tillbaka dygnet under lördagsnatten, alltså kunde jag vara uppe hur länge jag ville hela lediga tiden bara jag gick och la mig senast klockan 01.00 under lördags natten och sen stiger upp tidigt söndags morgon eftersom det blir lite svårt att lägga sig tidigt på söndagskvällen annars och måndag morgon klockan fem är det ju dags att stiga upp och jobba.

Ja detta var mina regler för ledigheten. Hur det slutade är en annan sak. Jo i lördags kväll klockan 22.00 så bestämde johanna och jag att vi ska gå på en prommenad, visst det blev en ganska lång prommenad men det var skönt att röra på sig. När vi kom tillbaka bestämmde vi att vi skulle dricka lite te och värma upp oss igen. Vi satt och babblade om allt möjligt och hade trevligt, klockan tickade iväg och vips var den typ 03.00. Jag var inte alls sugen på att gå och lägga mig så jag kom på den brajta ideen att vara uppe hela natten istället så blir det lättare att lägga sig på söndagskvällen. Johanna tyckte det var en lysande ide och tvingade med mig på en runda till statoil för att köpa maskinkaffe. sen kom vi tillbaka igen och satte oss igen vid köksbordet och babblade på. När klockan närmade sig 07 så började vi bli ganska trötta, en stund senare gick solen upp. Ville bara sova, men det kunde jag knappast göra för då skulle jag ju sova bort hela söndagen + att jag inte skulle kunna sova på söndagskvällen. Vi beslöt eller nä johanna tvingade ut mig på en sista prommenad, den blev inte så lång som tur väl är.

Johanna rullade hem med bilen, körduglig som hon fm var. Jag gick hem till min sambo som också varit uppe hela natten och pusslat. Jag bestämde mig för att hjälpa till behövde ändå sysselsätta mig för att inte somna. Jag satt väll och stirrade på bitarna ett tag, åt en fryst färdigpizza till frukost och sen närmare klockan elva så bestämde jag mig för att sova ett tag. Det gick inte längre, kroppen och hjärnan var helt ur funktion så jag sov till klockan 15.00 och snosade till 16.00.
Var jättetrött vid 16 när jag drog mig upp ur soffan, pusslade lite till sen vid 18.00 bestämde vi oss för att se på en film, jag visste att jag skulle somna igen så jag sa det till min sambo att bara låt mig vara om jag somnar så kan jag sova tills imorgonbitti (05.00) när det är dags att jobba.
Givetvis somnade jag typ tio minuter in i filmen. vaknade sen  vid 24.00 och var jättepigg, damn, det var ju alldeles för tidigt. Jag gick upp och åt lite sen dök jag ner i sängen igen i hopp om att somna fem timmar till innan jobbet. Det var svårt att somna igen, nu är klockan 03 och jag sitter och slutför detta skrivandet. Jag gav upp att försöka sova, så nu ska jag vara upp tills det är dags att jobba så får vi väll se hur det kommer att gå.
/Mia