katter och träd och räddare i nöden

Idag var en sådan dag då allt som kunde gått så fel gick så rätt. Men vi borde börja berättelsen från början.... efter det obligatoriska dagsfikat vi har infört, vi tränar faktiskt varje vecka med, stod vi på mias balkong och rökte...med andra ord jag rökte och mia fick äran att frysa ikapp... då såg jag en katt i ett träd,  trodde först att det var en ekorre men dom brukar inte jama så katt fick det vara.
Katten kunde inte komma ner och den var liiiiiten och rädd. Så vi gick resolut in och tog på jackor, mia bytte kläder några gånger och begav oss ner för att rädda katten.

Som tur var finns det en massa arbetare här så det stod en stege utanför dörren som vi lånade ett litet tag, dock utan att som d påpekade kolla om någon faktiskt stod där uppe och därmed behövde stegen ner, menmen, vi kom fram och satte stegen mot trädet och jag klättrade upp.....

En liten bit iallafall, jag är höjdrädd för särskilt träd och litade kanske inte helt hundra på mias förmåga att hålla stegen, så mia fick klättra upp istället. Hon kom faktiskt hela vägen upp, jag är väldigt imponerad av hennes grace men hon var alldeles för kort.

D, mias sambo, blev utkallad och så var det hans tur....vi var bara inte helt säkra på hur vi skulle reagera om han föll, troligtvis hade vi flyttat på oss och då hade han inte blivit så glad. Men D var för kort med så vi kläckte den ursmarta idén att ställa stegen på stenmuren.

Då fick mia klättra upp igen för hon var nog mest lämpad för uppdraget, hon blir som en ninja medan vi är "tanks" så hon klättrade, stegen började kasa, men det fick vi stora starka bukt på och så var hon uppe i trädet....faaaan att vi inte tog bilder......efter många om och men och en massa lockande för att katten skulle släppa trädet började den se mia som sin räddning och klättrade ner i hennes famn.

Därefter skulle mia försöka vingla ner på stegen igen, med en skadad arm och en katt i den andra...adrenalin gör mycket...efter lite letande hittade hon stegen och när hon var lite mer än halvvägs tog jag katten...den var liten, söt , helt genomblöt av regnet och darrade som ett asplöv.

Sen sprang den iväg lekande lätt och lämnade oss tre adrenalinpumpade, behöver kanske inte sägas att jag och d knappt andades under mias nerfärd eftersom vi inte gärna ville se henne falla....

så vi tre, mest mia, får bli dagens räddare i nöden! och till gubben som filmade, vad f__ kunde du inte hjälpa till för!!!!!!

Johanna & Mia

Kommentarer
Postat av: Shaz

Det var fint gjort av er.

2009-02-27 @ 10:03:09
Postat av: Äiti

Fantastiskt! Härligt att det fortfarande finns varma, kännande unga människor! Kramar

2009-02-27 @ 15:43:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0